En tunn verklighet

EN TUNN VERKLIGHET.
 
“Min uppfattning av verkligheten känns plötsligt urvattnad. Blek, mjölkig. Tunn. Den har skavts allt för många gånger mot din mur. Vågar jag lita på att min verklighet ens finns, här inuti mig, utanför mig själv? Verklighetens hinna är nu mycket skör. Liksom jag. Om jag försöker närma mig texturen, går det genast hål och jag sugs in dem. Hålen biter mitt inre och skapar fler och fler hål, tuggar i sig som en hungrig hålslagare. Hålen i verkligheten är stumma och kvävande i sin kompakta densitet. Det går inte att andas, inte ens med tanken.
 
Nu händer det alltså. Din mur, verkligheten som vänder ut och in på sig själv och äter mig inifrån, hål efter hål.
 
Din outgrundliga mjukhet är avgrunden. Kniven. Jag letar efter dina skarpa kanter i blindo. Det lena skrämmer. Det är en färg som som inte finns i min regnbåge. En färg som min verklighet avvisar. Min verklighet flackar, tunnas ut ännu mer. Jag domnar bort ur mig själv. Det läcker mjuka havsanemoner ur din mur. De dör så fort de når min hud. Jag och regnbågen stöter bort allt mjukt. Jag jagar dina kanter. Jakten gör mig snurrig. Nya hål i verkligheten. Havsanemoner. En himmel utan färg. Det går inte att andas, inte ens med tanken.
 
Du talar inte min verklighet. Jag talar inte din. Fastän det är genom dig jag fått hjärtslagen. Drömmen. Skriken. Tänder som lossnat. Paniken.
 
Jag önskar att du kunde klä dig i min tunna verklighet och smälta in i den. Känslan av övergivenhet kanske skulle tona ut då. Så att det går att andas, även i tanken.”
 
– Mia Makila, 2019.

Write a comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s