Bortom skymningen lever jag nära vattenytan.
Domnar med natten.
Klockan är alltid eftermiddag när jag vaknar.
Som en löjlig rebus.
Timmar,
utom sig av rädsla.
Svarta som hålen utanför min lycka.
Svarta som hålen utanför min lycka.
Där jag firar mitt liv med en sång.
Våt av ytspänningen i mitt hjärta.
.
MM – 14
MIA MAKILA 