Jag är fylld av längtan. En rå och svullen längtan som smeker min insida, tränger ut allt smärtsamt. Allt det torra, vissna.

De dolda verkligheterna innanför mitt sköra medvetande står för tillfället vidöppna. Där glider fantasierna in och ut ur varandra, tunna och glashala men varma som morgonljuset. De skiftar med skuggans hastighet, tickar nästan –  letar sig igenom det dolda med obefintligt tuggmotstånd. Jag är upplöst. Men så beständig i min form. Fri.

Rörlig i allt som flyter runt.

Runt.

Innanför min synliga värld.

Den här känslan av längtan och kärlek. Att vara uppfylld.

Översättning saknas.

Tomma bildspel. Hemligt för alla utom mig själv. Verklighet efter verklighet utplånas av känslan, växer sig starkare, dör vid andetagets slut, återföds med nästa. Detta är bara ett fragment. En flisa. Av något ofattbart stort som bara växer.