Ett rum av kaninpäls
mellan oceanen
och tystnaden
solen biter sig fast
i din blick

Upplöst i ånga
tungans muskler
drar mig innåt
din mittpunkt
mopeder ligger som lik
framför sommaren

Måndagsräkor
med frostskador
varma ådror blinkar
längs Broadway
Bambi i ett blått kuvert
är en bomb

Faller som torn
dundrar ned bland dun
silvertrådar
mellan mina fingrar
tappar tyg
och verklighet

En tårtbit av liv
saknas
doften av min tid
pioner som dör
luckor av oupplevda
dagar

Fastnar som vibrationer
i en ovanlig frekvens

– Mia Makila 2016