En sorg
uppspänd
mellan raderna

någon skriker

innåt

doften av svart mjölk
övermogna lingon
och svalg

Ett utkikstorn brinner
långsamt
som kåda
mellan barken
och det ousagda

Även under
kjolen
föds taggtrådar

.
Blodsband
vävda
med tunga slag
blåmärken klistrade
som stjärnor
i taket

Fixerar blicken
tills den går

sönder

.
Näthinnans
tunnaste lögn
särar på vitorna
stryker medhårs
där inget
är glömt

En över-instagrammad
laxfjäril
stinker
precis
som sorg

Vemodets lustar
ett turistparadis
där jag får
ligga
ogenerat
i skam

Älta
som timmarna
går på batteri
tills något dör
så in i helvete

Efter
tusen nålar
och en natt
som nyskick
med blå-gul
insida

Och
självlysande
ärr

 

-MM -16