Jag är ett rådjur
inte på riktigt
men jag är rå
som hjärtat
vrålar
i ett djur

Rå som naturen
bladen på träden
blicken i bäcken
som saften
djupt
bakom barken

Jag lever i åskan
river sönder
himlens kropp
med mitt ljus
som blinkar tätt
nu
inte nu
men nu

Vilda fåglar
Sjunger
med min röst
flyger mina ord
ekar mellan
yta och kärna
glänta och slätt

Min tid samlas
i vartenda bär
i regnets tyngd
i kråkans sorg
under den mull
som längtar
efter mig
och allt som är
rått

– Mia Mäkilä – 16